tiotiotjugofyra

Men säg goddag! Idag har jag och lilleman varit ute på vift hela dagen. Och jag kan ju börja med att berätta för er som är intresserade att min bebis sov från klockan 21.30 til 04.30 utan att vakna inatt. Helt underbart må jag säga! Och när han då vaknade klockan 04.30 så gav jag honom lite mat och så somnade vi om igen.

Men vi började med att åka till Madde med familj. Vi drack lite kaffe och hämtade hennes äldsta dotter på dagis, sen åkte vi upp till a6 allihopa. Jag var tvungen att köpa lite kläder till Kasper. Han växer ju så himla fort, så kläderna börjar ju bli för små.
Efter a6 så åkte vi och köpte mat på Max, och så vidare hem till dom och käkade. Drack ännu mer kaffe och sen åkte jag till min mamma, men hon var inte hemma när vi kom så vi satte oss utanför och väntade! När hon väl kom så hörde jag hur det gnisslade och skramlade från hennes bil. Och då kanske jag ska berätta att hon glider runt i en bil från 2010. Men jag hissade upp bilen och konstaterade att bromsarna låg emot. Och att handbromsvajern måste bytas, för det tar ingenting när man drar i handbromsen. Så nu ska hon lämna in sin bil också.
Herrejisses, det känns som att vi inte gör något annat än o lämnar in bilar hit och dit i våran familj. Men thats life i guess?


Nu har vi precis kommit hem till vårat, var tvungen att hämta Jossans pojkvän på akuten också. Han hade fastnade på tummen i svarven på jobbet. Haha, klanten! Det är verkligen typiskt honom att göra något sådant. Men lite synd tycker jag faktiskt om honom, det måste ha gjort jävligt ont :/
Nej nu ska jag börja med kvällsrutinerna. Äta, bada, pyjamas, mysa och sen är det läggdags för min lilla sockerbulle.


Puss

 

Den lampan var visst inte snygg. Så den tog vi och förstörde! Och fort gick det också. Haha han var så inne i att förstöra lampan så att han inte ens reagerade när jag pratade med honom. Min lille sötrumpa, mamma älskar dig mer än någonting annat. Du är den finaste som finns hjärtegull ♥

 

Puss

Jo just det ja. Jag tänkte bara kolla med dig "Katarina" om jag får ringa till dig, då det är lite långt att åka till Göteborg där du säger att du bor? Skulle vara kul att prata med dig :)
Sen tänkte jag även fråga dig om jag får ta ut min son på balkongen en stund o solen? Det är 25 grader och helt vindstilla. Jag tänkte att det är bäst att jag frågar dig innan jag gör någonting, för jag har ju ingen aning om hur man tar hand om ett barn :/ Och är det okej att hänga in vinteroverallen i garderoben eller ska den anvädas året runt kanske? Och just det ja... en fråga till bara stumpan. Får han vara själv på golvet? Han kan ju faktiskt ramla när han sitter helt själv. Jag kanske borde bygga en liten inhängnad i vardagsrummet där han kan sitta. Och så får den ju självklart inte vara för stor så att han kan välta åt sidan. Låter detta som en bra ideé?



Puss

Nu ska jag bara vänta på att Kasper vaknar upp ifrån sin skönhetssömn så att vi kan dra iväg till Jossan. Hon ska visa mig hur man lägger ut filmer på bloggen. Så om ni står ut ett tag till så kommer det filmer om ett tag. Jag hoppas på att få lite kaffe hemma hos Jossan också så att man vaknar till liv lite grann. Har segat ihop lite nu då det var ett antal timmar sen jag drack kaffe.
Jag brukar faktiskt inte dricka så mycket kaffe om dagarna, och det kan komma dagar då jag inte dricker något kaffe alls. Men det är ju inte så intressant för er att veta kanske!

Måste bara säga att Kasper är riktigt duktig på att krypa, han ser så himla söt ut när han "hasar" högerbenet under sig och puttar på med vänsterbenet :) Gullunge där ♥ Är det inte väldigt tidigt att börja krypa vid 5½ månad? Jag trodde inte att barn började krypa förens dom var ca 7 månader. Men ojojoj så fel man kunde ha.
Och det kommer nog inte ta lång tid förens han ställer sig upp mig bordet eller soffan. Han är på god väg och han har lyckats 2-3 gånger. Men jag är så himla rädd att han ska ramla och slå i huvudet när han står så helt själv så jag håller faktiskt i armarna på honom :)
Nu ska jag packa ner ombyte, mat, leksaker och blöjjor så att vi kan sticka iväg så fort han vaknar!


Puss

Nu har jag genast kommit på vad vi ska hitta på idag.

Vi tänkte börja dagen med en liten promenad, solen tittar nog fram snart så han behöver nog bara en blöja på sig (så att han inte kissar i vagnen). När vi har promenrat så ska vi åka och handla sushi, jag tror nog att kasper kan äta det nu. Till sushin blir det nog en starköl var. Han är ju snart 6 månader och då är det väl inte farligt med öl?
Och eftersom att det är ca 10 grader ute idag så ska vi gå ner och ta årets första dopp i vättern, det är nog inte så kallt nu. Solen har ju varit framme i 2 dagar nu ju! Men då jag är en liten badkruka så får Kasper allt bada själv, Han kan nog simma ska ni se :)

Ikväll tänkte jag att jag skulle ta mig en krogrunda, så när Kasper har somnat så sticker jag iväg... Han kan nog vara hemma själv nu. Vaknar han så har jag gjort iordning en flaska med en grogg som han kan ta så somnar han nog igen. Eller vad tror du? Jag är så fattig så jag har inte råd att köpa varken kläder eller mat till lillen, därav groggen till kvällsmat och att vi går ut och går i bara blöjja.
Vi bor tillsammans på Juneporten och i vintras så hängde vi mycket på vandrarhem då det var kallt ute! Men nu är det ju sommar... Så juneporten it is :)
Nej men sushi var det ju!




Puss

Någonting som jag tycker är riktigt tråkigt är att man tillverkar farliga saker som cigaretter och alkohol. Jag är själv rökare och jag dricker alkohol ibland. Men om det inte hade funnits varken alkohol eller cigaretter så hade man ju varit så illa tvungen att sluta. Jag förstår att "Prince" och "marlboro" och alla andra tillverkare gör riktigt stora pengar på detta, men man skriver ju klart och tydligt på paketen att detta är farligt osv, man går till och med ut med ett nummer som man ska ringa för att få hjälp att sluta röka!
Alkohol är ju en farlig drog men den är inte förbjuden? Folk blir ju mer beroende utav alkohol än dom blir av att röka gräs tex. Hur kan den då inte vara olaglig, det säljs ju mängder varje dag! Det finns folk som dagligen dör av rökrelaterad cancer och för att dom har druckit för mycket alkohol, men endå finns detta på marknaden.
Visst att man borde förstå själv att det är farligt med dessa saker, men jag tycker fortfarande att det inte borde finnas.
Förr fanns det en bok, denna boken kallades för "motboken" och den skulle man ha med sig till Systembolget så att kassörskan kunde fylla i vad man hade köpt. Och hade man nått en viss gräns så fick man inte köpa mer. Denna bok avskaffades år 1955 och då kunde man köpa hur mycket alkohol man ville!
Detta tycker jag verkligen borde införas igen. Akoholismen skulle minska radikalt, och Sverige skulle bli ett mycket sundare land. Håller ni inte med mig?

Det här med cigaretter, där borde man ju införa något liknande! Typ att man bara får köpa 1 paket/vecka kanske? Inte vet jag, men det skulle ju hjälpa hela landets rökare. Och många skulle då sluta för att det då känns onödigt att röka. Men samtidigt så känns det ganska meningslöst att köpa 1 paket/vecka, då skulle man ju kunna sluta tillverka det helt och hållet. Men 1 paket/vecka kanske skulle vara en bra början? Jag är ju som sagt själv rökare, och när man går ute och tänder en cigarett så tänker man ju inte på alla dom runt omkring än som inte röker. Dom andas in denna stanken och blir då passiva rökare.
Man är ju väldigt egoistisk när man röker, man tänker inte på sin omgivning! Ush och fy på mig!

Totalt förbud mot cigaretter och alkohol?

 

Vad tycker ni? Kom gärna med kommentarer och era åsikter då det är kul att läsa vad andra tycker om detta! Tycker ni att detta borde förbjudas helt och hållet eller tycker ni att man borde ha en "maxgräns" på hur mycker cigaretter och alkohol man får köpa?


Puss

I detta hushåll är vi uppe med tuppen. Vi har haft en jättebra natt, lilleman vaknade bara 1 gång för att äta! Riktigt skönt må jag säga. Nu sitter han på golvet och leker med alla sina leksaker, men helst av allt så vill han ju krypa fram till mammas tv-bänk och pilla på allt som finns där i.
Kaffet är strax klart, så snart ska jag bli människa jag också. Tänk om man kunde vakna och vara lika pigg som sin son! Han är alltid på lika bra humör när vi vaknar :)

Jag hoppas att min bil är färdig på lack idag, jag vill inte ha någon hyrbil längre! Jag saknar min bil. Men dom sa att jag skulle räkna med 1 vecka, och imorgon så har det ju faktiskt gått 1 vecka. Men den som lever får se som man brukar säga!
Och vet ni vad? Jag saknar Emelie, men snart kommer hon till Jönköping igen, hon ska nämligen vara gudmor till Kasper. Och det är inte lång tid kvar tills han ska döpas. Jag hoppas verkligen att det är fint väder då, med tanke på att vi ska ha dopet i min mammas trädgård. Men är det dåligt väder så får vi helt enkelt vara på hennes inglasade altan, så det blir nog bra i vilket fall som helst!
Nu ska jag ta han om min bebis här, han river ner hela lägenheten snart!

Puss

Idag har vi fått väldigt mycket uträttat. Vi började dagen med att kratta upp mossa i mormors trädgård. Sen tänkte Kasper att han skulle ta en tupplur i soffan, så jag och min kära mor satte oss i varsin solstol och blundade en stund. Jag höll precis på att somna då det ringer på dörren, då kom våran gamla granne på besök. Han var lite sugen på kaffe o kaka så det bjöd vi ju självklart på.
Efter ett tag så kände jag att det var dags för lilleman att vakna och jag hann knappt tänka tanken förens han vaknade. Så vi packade ihop våra saker och åkte hem, ställde bilen och tog en liten promenad bort till en vän. Vi tjatade lite grann och sedan gick vi hemåt igen.
På vägen tillbaka så ringer en annan vän till mig och vi bestämde att vi skulle ses en sväng. Vi har nu fixat en hel del saker. Och jag nämner ingenting mer om detta nu!
Nu sitter jag här i soffan och ska faktiskt krypa ner i sängen snart. Kasper somnade för 1 timma sedan ungefär och jag är riktigt trött nu så det ska bli skönt att sova!


Jag tänkte bara avsluta med att jag är så mycket bättre än dig <3


Puss

Jag tycker bara att det är så jävla strattretande. Om jag tar ut min son i en body i max 2 minuter för att ta ett kort på honom så betyder inte det att jag går runt med honom i flera timmar. Men du kanske tror att vi har badat i vättern också eller?
Jag förstår inte att jag sitter och förklarar mig till din idiotiska kommentar. Det är ju bara så skrattretande, och får jag reda på vem du är så kommer jag att ta mig ett snack med dig! Bara så du är medveten om detta. Och jag förstår verkligen inte att om vi inte är vänner så varför i hela friden sitter du och läser min blogg? Du måste ju vara vän med mig på Facebook då min blogg bara finns länkad där!

Att "någon" som du skriver skulle ta min son ifrån mig för att han är förkyld är ju ytterst troligt du. Det krävs mycket för att socialen ska kopplas in. Och jag tar hand om mitt barn på det allra bästa sättet. Om du nu tror att jag skulle bli rädd eller sårad för att du slänger ur dig sådana kommentarer så kan jag meddela dig att jag är inte det minsta rädd/orolig. Jag vet att jag tar hand om min son, och jag vet att jag är en kanonbra mamma!
"vissa ska inte ha barn, och du är en av dom" HA! Du är ju inte rätt vaccinerad. Puss på dig sötnos <3


Puss

Jag som trodde att vi skulle åka till mina kusiner idag, men icke! Dom är inte hemma...
Lilleman ligger och sover för tillfället och jag sitter här i min ensamhet, då mormor ligger på altanen och päser i solen. Jag tänkte att jag skulle gå ut och rensa lite grann i rabatten, men jag vet inte om jag orkar det. Jag får slänga i mig lite energidryck så kanske jag får en kick?

Jag är riktigt sugen på att hitta på något extremt roligt ikväll. Det hör ju inte till vardagen direkt. Men jag har ingen aning om vad jag vill göra. Är det någon som har något förslag? Och är det någon som har lust att umgås med mig ikväll? 
Fast det är klart, jag måste ju fixa barnvakt. Och det blir ju lite problem kanske. Jag tror bestämt att min gamla mor vill vila ikväll, och ska hon ta hand om Kasper så blir det absolut ingen vila för hennes del. Han kryper ju runt överallt, det går inte att släppa blicken förens han gör någonting som han inte får. Och säger man då till honom så bara skrattar han åt mig. Skitonge ♥


Jag kanske ska göra ytterligare ett försök och höra av mig till Kaspers pappa för att kolla om han vill träffa sin son. Men det känns ganska meningslöst måste jag säga. Han bryr ju sig inte, han svarar inte på mina sms. Så varför ska jag anstränga mig?
Nej, jag ska inte höra av mig till denna dära! Han vet vart vi finns och han är mer än välkommen att besöka oss när som helst. Jag är ingen toffel inte...
 
Men jag tycker synd om Kasper som antagligen kommer att växa upp utan sin pappa. Jag vet själv hur det är att bara växa upp med mamma. Nu menar jag inte att jag har haft någon dålig uppväxt på något sätt. Jag har haft det bättre än många andra! Men jag hade gärna växt upp med min pappa också.
Vi har ju kontakt nu, men jag visste inte att jag hade någon pappa förens jag var 11 år ungefär. Och det kom som en chock när jag insåg att jag faktiskt hade en pappa och att han bodde 200 meter ifrån oss. Nu har vi bra kontakt och jag tycker om min pappa. Jag är en exakt kopia utav min pappa, inte till utseende men vi har samma temperament, och vi tänker likadant i det mesta. Han rockar min far!

Haha, han är ju störtskön!

Min lilla kille måste tycka att min lampa som jag har i vardagsrummet är riktigt ful. För nu är den helt förstörd. Innan har det bara blivit massa hål men nu är den inte vacker längre. Tack bebis, vad söt du är ♥

Jag har så himla underbara vänner. Dom betyder väldigt mycket för mig. Mår jag dåligt så finns ni där och stöttar mig, och jag delar roliga minnen med er allihopa. Jag önskar verkligen att jag kunde träffa er varje dag. Men tiderna har förändrats och jag har en underbar liten son att ta hand om också. Jag är ledsen för att jag inte hör av mig lika ofta som jag gjorde tidigare, men jag tror att ni förstår.

Jag har även en helt underbar familj och släkt. Ni ställer alltid upp för mig... I vått och torrt så står ni där med en hjälpande hand. Det är inte lätt att vara själv, men ni gör det så himla mycket lättare. Jag uppskattar verkligen eran hjälp, jag kanske inte är så bra på att visa min uppskattning alla gånger, men ni ska veta att jag är grymt tacksam för att ni finns vid min sida. Utan er hade jag aldrig klarat det här.
Tack för allt, både till min underbara familj och till mina underbara vänner. Ni rockar ♥


Puss

Idag bestämde sig Kasper för att vi skulle ha sovmorgon. Och det var riktigt skönt faktiskt. Vi vaknade till liv kl 09.15 idag. Tänk så bra livet är! Och solen skiner som den aldrig gjort förr. Idag kommer det att bli en bra dag. Jag känner hur vårvibbarna rusar genom kroppen :)

Idag är det Lördag, och Jag, Kasper och hans mormor ska åka till mina kusiner idag. Kasper ska även få träffa sin gamlamormor och mysa med henne lite grann. Det är alltid så himla roligt att träffa mina kusiner. Alla 3 är så himla mysiga mot Kasper. Och dom ställer alltid upp om jag skulle behöva barnvakt.
Om du är ensamstående, har du någon som du lämnar ditt barn till ibland? Någon som du alltid kan lita på?
Det är så himla viktigt det här med att få vara själv ibland, annars skulle man bryta ihop. Jag kan ju iofs inte tala för alla nu. Men för mig är det så iaf! Jag måste få lite egen tid, annars skulle jag bryta ihop helt och hållet.

Jag funderar på vad man ska göra ikväll. Men städa lite kanske inte skulle vara fel. Det ser ut som kriget hemma hos oss just nu. Jag har verkligen inte haft någon ork. Men vi får se helt enkelt.
Nu blir det iaf frukost. Gröt till lilleman och rostat bröd till mamma :)

Puss

Jag tänkte berätta lite om hur det kommer sig att jag är ensamstående.

Allting började vintern 2009, jag träffade en kille och vi dejtade ett tag. Han var ganska "på" och jag ville gärna ta det lite lugnt då jag fortfarande hade känslor för en annan. Han såg oss som ett par och jag visste inte riktigt vad jag skulle säga eller göra. Den 18 Januari så kom han hem till mig och han skulle sova tydligen sova över hos mig, detta vad någonting som han själv hade kommit på. Men jag kände väl att jag började få mer och mer känslor och vi hade det väldigt mysigt tillsammans.
Det blev kväll, och vi kröp ner i sängen. Sen behöver jag ju inte gå in på mer detaljer, jag tror att ni förstår vad som hände utan att jag berättar det. Dagen efter känner jag så stor ångest, jag klarade inte mer. Jag var så himla arg på mig själv. Jag hade ju känslor för "J" och så klantar jag till det med denna killen. När han hade åkt hem så ringde jag till "J" och pratade med honom, och han föreslog att jag skulle komma hem till honom och prata då han hörde på mig att jag inte mådde bra. Sagt och gjort, jag åkte dit och vi pratade och hade det allmänt trevligt, men jag hade ju så pass starka känslor för honom så det kändes ganska stelt. När jag åkte hem så ringde jag till den där killen och berättade för honom hur det låg till, och jag tyckte att vi bara skulle hålla oss på vänner nivå. Detta var helt okej för honom och jag kände mig lättad.

Den 20 Januari så träffade jag "J" igen, och han lättade på sitt hjärta och berättade vad han kände för mig. Jag blev så himla glad! Han hade känslor för mig... Hur kunde detta vara möjligt? Tiden gick och vi träffades allt mer. Den 6 Februari var den dagen då jag fick för mig att jag skulle göra ett graviditetstest för att vara helt säker på att jag inte var gravid. Jag hade inte fått min mens på 2 dagar. Men jag var helt säker på att det skulle visa negativt. Men ack så fel man kan ha. Jag var gravid, och jag visste varken ut eller in. Jag blev ju självklart överlycklig, och jag pratade med "J" och berättade precis som det var. Att det faktiskt kunde vara han som jag träffade innan. "J" var helt med på detta. Och jag berättade även för den här killen att jag var gravid. Han säger då till mig att han kommer att stötta mig oavsett om jag väljer att behålla barnet eller göra en abort.
Jag kände en sådan lättnad. Men jag kände mig fortfarande hemskt som inte visste till 100% vem som var pappan. Någonstans inom mig så fick jag en känsla av att det inte kunde vara den där killen. Det var ju bara 1 gång och aldrig mer. Så hur stor är chansen?


Jag och "J" blir ett par den 14 Februari och mitt liv var verkligen underbart. Vi upplevde så himla mycket tillsammans. Och han var glad över att jag var gravid. Oavsett att han visste att det fanns en liten chans att det kanske inte var han som var pappan! Han ville ta sitt ansvar endå. Och jag litade på honom!
Den 24 Oktober kom och lilla Kasper föddes och "J" var med mig under hela förlossningen. Vi hade varit på familjerätten någon vecka tidiagre för att ta DNA prov på "J", vi ville ju veta vem det var. Så den 12 November så får jag ett samtal. Och jag får beskedet att det inte är "J" som är pappan. Jag börjar gråta, slänger på luren och ringer till "J" som är på jobbet. Han blir helt förstörd och säger att han måste få tänka. Han pratar knappt med mig på hela dagen. Samma dag så skickar jag ett sms den pappan och berättar för honom hur det ligger till. Han svarar först inte, så jag skickar ytterligare ett sms och får till svar att han måste få tänka. Självklart ska han få göra det tänkte jag så jag hörde inte av mig något mer. Den 13 November så sticker "J" iväg på ärenden, sedan åkte han till garaget. När han är där så får jag ett sms utav honom som lyder "vi måste prata sen".
Ja det är klart att vi måste prata tänkte jag. Han kommer hem och berättar för mig att han inte har några känslor kvar för mig. Jag blev helt förstörd. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Här sitter jag med ett nyfött barn och så blir jag lämnad. Jag kommer aldrig att klara detta.



Så nu står jag här, helt ensam! Och pappan vill inte veta av sin son. Han har fått order ifrån sin flickvän att absolut inte träffa oss. Jag har försökt (för Kaspers skull) att få honom att hälsa på oss, men det är helt kört. Han vill inte, och just nu känner jag att det kan kvitta faktiskt. Vill han gå miste om denna underbara lilla kille så är det hand problem. Jag får ju mysa med min bebis hela dagarna <3

Sådär ja, nu vet ni hur det ligger till. Och nu är jag så himla slut i huvudet att jag snart ramlar ihop här. Jag måste verkligen sova. Ha det så bra sålänge så hörs vi.


Puss

Jag är så himla mycket bättre än dig. Och du vet om det, det är det som gör dig arg! Jag älskar min son så obeskrivligt mycket. Ni kan aldrig förstå hur mycket han betyder för mig. Varje dag som jag tillbringar tillsammans med honom är underbar. Men jag ska inte ljuga för er och säga att jag aldrig är ifrån honom. För jag ser det som såhär gott folk, "För att barnet ska må bra så ska mamman må bra". Och en ensamstående mamma behöver tid för sig själv ibland. Bara koppla av, lägga sig i ett varm bubbelbad och massa tända ljus, bara njuta av lugnet. Det behövs. Jag lovar er! Det finns så många ensamstående mammor där ute i världen och jag avundas er allihopa, vi är så himla starka. Och vi klarar det som vi trodde skulle vara helt omöjligt.
Det finns så många som försöker trycka ner oss, det finns dom som säger till oss att vi beter oss illa, och det finns dom som är så himla avundsjuka på oss så att dom måste försöka förstöra för oss. Men det finns ingen som kan sätta sig på oss, absolut ingen. För vi är så himla bra!

Puss

Jag tycker alltid att första inlägget är riktigt jobbigt att skriva. Vad ska man berätta liksom? Jag vet inte riktigt.. Men jag kan ju börja med att berätta för er att denns blogg kommer mestadels handla om min son som nu är 5½ månad. Han är verkligen mitt allt, och det kommer ni märka med tiden. Och ni som läser denna bloggen har antagligen läst min förra blogg och vet då vad jag skriver om. Men om det nu skulle ramla in någon ny läsare så vet du också vad detta är för typ av blogg!


Puss