Jag är besviken.
Jag som trodde att vi skulle åka till mina kusiner idag, men icke! Dom är inte hemma...
Lilleman ligger och sover för tillfället och jag sitter här i min ensamhet, då mormor ligger på altanen och päser i solen. Jag tänkte att jag skulle gå ut och rensa lite grann i rabatten, men jag vet inte om jag orkar det. Jag får slänga i mig lite energidryck så kanske jag får en kick?
Jag är riktigt sugen på att hitta på något extremt roligt ikväll. Det hör ju inte till vardagen direkt. Men jag har ingen aning om vad jag vill göra. Är det någon som har något förslag? Och är det någon som har lust att umgås med mig ikväll?
Fast det är klart, jag måste ju fixa barnvakt. Och det blir ju lite problem kanske. Jag tror bestämt att min gamla mor vill vila ikväll, och ska hon ta hand om Kasper så blir det absolut ingen vila för hennes del. Han kryper ju runt överallt, det går inte att släppa blicken förens han gör någonting som han inte får. Och säger man då till honom så bara skrattar han åt mig. Skitonge ♥
Jag kanske ska göra ytterligare ett försök och höra av mig till Kaspers pappa för att kolla om han vill träffa sin son. Men det känns ganska meningslöst måste jag säga. Han bryr ju sig inte, han svarar inte på mina sms. Så varför ska jag anstränga mig?
Nej, jag ska inte höra av mig till denna dära! Han vet vart vi finns och han är mer än välkommen att besöka oss när som helst. Jag är ingen toffel inte...
Men jag tycker synd om Kasper som antagligen kommer att växa upp utan sin pappa. Jag vet själv hur det är att bara växa upp med mamma. Nu menar jag inte att jag har haft någon dålig uppväxt på något sätt. Jag har haft det bättre än många andra! Men jag hade gärna växt upp med min pappa också.
Vi har ju kontakt nu, men jag visste inte att jag hade någon pappa förens jag var 11 år ungefär. Och det kom som en chock när jag insåg att jag faktiskt hade en pappa och att han bodde 200 meter ifrån oss. Nu har vi bra kontakt och jag tycker om min pappa. Jag är en exakt kopia utav min pappa, inte till utseende men vi har samma temperament, och vi tänker likadant i det mesta. Han rockar min far!
Haha, han är ju störtskön!
